äntligen här!

Nu är vi framme på Hotellet i Engelberg efter mer än 35 timmars resa... Amelia har väl sovit bra som en gud men jag däremot sover inte alls så bra på tåg. Vaknar vid varje station. Nattåget såg ut som på Harry potter by the way! Mycket tjusigt. (fast antagligen samma årgång som tåget när pappa tågluffade).

Vid bron över till Danmark var det en båt som höll på att sjunka(!!) vilket fick oss att börja diskutera vad det egentligen hette; kap.. kapseisla.. kapriccosa, kapseisa... Och om ni någon gång vill spana in snygga killar åk för sjutton till Danmark, har nog aldrig sett så många snygga killar.  Efter mycket om och men kom vi fram till basel. Där tog vi en varsin vagn att skjutsa de vääääääldigt tunga väskorna. Bara ett problem, min väska gick inte in genom hiss dörren på tvären. Där står jag svettig som en gris, arg och med en Amelia våningen under pratandes med några damer. Till slut fick jag ner väskan. Nästa grej som inträffar med en vagn och väskor är i Luzern. Amelia står vi en tavla och kollar avgångar. Jag står 2meter bort med hennes vagn framför min. Varpå en gubbe kommer fram tar tag i hennes vagn och ska börja gå iväg. Får panik. Amelia ser inget och jag halvskriker: AMELIA, AMELIA!! och vänder sig om och gubben springer därifrån skrattandes..

Tydligen hade vårat hostel inget rum bokat till oss (idioter) Men vi hittade på en trevlig dam som pratade engelska. Hon skjutsade oss tillbaka till centrum och fixade till och med ett hotell boende för 15frank mindre än det skulle kosta. Måste älska trevliga människor. Hotellet är asum. Vi var ner och sökte jobb där nyss. Låter inte helt omöjligt :)

Hörs snart/ Lisa