2013-08-30

De sista dagarna i världens bästa land

Fasiken vad länge sedan det var vi skrev i bloggen nu. Jag tänkte i alla fall meddela att jag redan är hemma. Lämnade Ravenswood den tionde augusti och flög ned till Surfers Paradise för att träffa Dan. Flyget var försenat med cirka 2 timmar så jag kom fram vid halv ett på natten. Vi slängde in grejerna i Dan's rum och drog till donken för att käka lite efterlängtad skräpmat. Det kändes hur bra som helst att vara tillbaka i civilisationen och då också på ett ställe jag varit på förut. Jag tror att många backpackers missar det, de besöker ett ställe en gång sen är det inget mer med det. Nu fick jag ändå chansen att se det igen och göra saker jag missade förra gången. Till exempel fiska i floden och gå på maskeradfest, haha. Vi drog tillbaka till hostelet och Dan ville att jag skulle bli full så han inte behövde vara full ensam, så jag var ej sen att haka på (han hade nämligen varit ute medan han väntade på mig). Dan jobbar på hostelet vi bodde på, kära Backpackers in Paradise som var det första hostelet vi bodde på i Aussie, så han frågade nattvakten om nyckeln till ett tomt rum. Vi drog upp dit och kollade på film tills klockan 5 på morgonen, sedan gav jag upp och somnade. Detta var alltså en lördag, och resterande dagar fram till tisdagen så var vi väl i princip ute varje dag och hade hur kul som helst.

På tisdagen drog vi ned till Byron Bay, ett av mina favoritställen i hela Australien. Dan hade ej varit där tidigare så det var en del saker jag ville visa honom. Bussresan spenderade jag genom att sova, och Dan genom att ta kort på mig när jag sov. Han hade alltså väldigt många roliga bilder att visa alla som ville se sen... Typiskt Japan! När vi kom fram åkte vi direkt till hostelet, Arts Factory! Riktigt hippiehostel där man kände lukten av marijuanarök i varje hörn, haha. Vi bodde i ett eget litet "tält" så att säga, så man såg nästan ut till himlen genom taket. Vi slängde in grejerna i rummet och sedan drog jag med mig Dan för att introducera honom till de bästa burgarna jag någonsin ätit under min existens. Efter ett jävla gott mål mat knallade vi vidare upp mot fyren och slog oss ned nästan högst upp. Vi såg typ 20 valar på 30 min, helt otroligt!

På kvällen gick vi till Byron Brewery som ligger rakt över parkeringen från hostelet. Provade massa ölsorter och sedan drog vi in till Cheeky Monkies vilket enligt mig är den tråkigaste klubben jag varit på. Det sa jag också till Dan cirka 100 gånger på vägen dit... Fy vad jag fick äta upp mina ord för det var faktiskt riktigt mycket bättre än förra gången jag var där. Mindre folk och mer som en bar i stället för en nattklubb. Tyvärr spenderade Dan hela kvällen med att skjuta älgar på en spelmaskin så jag drog ut på uppdrag för att hitta nya vänner. Stötte ihop med en tjej och en kille som jag pratade lite med och drog fram till Dan för att presentera. Vi snackade en lång stund innan de försvann och Dan var HELT säker på att tjejen var lesbisk och stötte på mig (jag tror ej det då hon drog hem med killen hon precis träffat).

I alla fall, i princip alla kvällar var väl ganska likadana, förutom en kväll då vi gjorde Tinto de Verano och började dricka klockan 5. Vid 8 på kvällen hade vi delat på ytterligare två flaskor vin och spelat typ 20 omgångar av Trivial Pursuit. Jag drog med mig en lite halvlullig Dan till hostelrestaurangen där vi käkade lite, sedan somnade vi nog båda innan 11...

Den mest hemska men ändå roliga dagen var nog fredagen, då Dan hade tvingat med mig på en val/delfinsafari. Jättekul tänkte jag tills jag fick höra att vi skulle göra hela den här turen på en kajak, jag som är typ århundradets mest sjösjuka människa. Jaja, så farligt kan det väl inte vara, jag offrar mig tänkte jag eftersom Dan var som en femåring på julafton och sa, för att citera, "If i don't ride a dolphin back to the beach this trip is a total failure" (sa jag att han är amerikan?). Det gick jättebra i början och jag kände inte av sjösjukan alls, vi såg till och med en trubbnosig havssköldpadda som tydligen är jätteovanlig! Sedan började vi paddla oss längre och längre ut på havet och vågorna var fan höga som höghus. Okej, jag överdriver ganska mycket nu men de var hemska för en sjösjuk person... Vi såg några valar som var ungefär 20 meter bort men om jag ska vara ärlig försökte jag bara hålla mig från att spy. Trevligt va? När guiden äntligen började paddla inåt blev jag överlycklig, sedan är det någon jävel som säger att den ser en till val längre ut så vi börjar såklart paddla ditåt i stället. I efterhand har Dan sagt att jag såg överglad ut när vi skulle paddla in, och när vi vände såg det tydligen ut som om jag skulle hoppa av kajaken och simma in till land... I alla fall, efter det börjar turen gå mot sitt slut, det enda vi ser på vägen in är en flock av sovande delfiner. Ganska coolt ändå.

Jaja, det var väl typ allt från Byron. De sista dagarna i Surfers festade vi väl mest och spenderade bakisdagarna med Game of Thrones haha. Sista kvällen bjöd Dan på middag och bowling, sedan köpte vi två flaskor vin och satte oss på stranden. Inte det smartaste draget kanske med tanke på att jag skulle ta bussen till flygplatsen klockan 4 på morgonen. Jag vaknade en gång i timmen i panik och trodde att jag inte hört klockan... Menmen, jag klarade mig och hann med flyget! Från Bangkok till Stockholm blev jag till och med uppgraderad och fick sitta i första klass så jag var en glad tjej i cirka 12 timmar.

För att summera hemkomsten så kan jag väl säga att det var sjukt kul att se familj och vänner igen, men att jag är JÄVLIGT AVUNDSJUK på Lisa som fortfarande har mer än en månad kvar av sin resa... Hatar mitt impulsköp av resan hem. Klantigt Amelia, klantigt. Jaja, jag ska tillbaka!